Ligger inne på gästhuset. Mellanvården. Avdelning men inte inlåst. Livet känns, helt jävla värdelöst. Jag förstår inte varför jag fortsätter kämpa. Varför jag fortsätter att leva. Ser ingen mening med någonting alls. Det känns liksom tomt och fullt på en och samma gång.
Livet just nu är ett enda vakuum. Ett enda stort ingenting och det gör mig illa. Behöver ta mig här ifrån. Behöver flytta från denna stad. Få någonting att fortsätta leva för, en katt, ett hem, någonting alls. Någon eller någonting att älska. Någonting som binder mig till jordlivet.
Jag har ingenting som binder mig till mitt jordliv och det känns trasigt. Allting känns så jävla trasigt, men framförallt kanske återigen meningslöst. Tomt.
Vill sova bort mitt liv. Aldrig mer vakna.
Längtar efter sommar och ljus. Värme.
Behöver resa här ifrån, ta mig långt, långt här ifrån. Till Prag. Nu. Påminna mig om livet och dess skatter.