onsdag 24 december 2014
onsdag 17 december 2014
lördag 29 november 2014
Åker hem från Stockholm nu
Det känns konstigt och overkligt att Fredrik är död ungefär sådär att jag inte förstår det på riktigt så att det inte kan sjunka in
Sen, faktumet att jag mått likställt dåligt nu när en nära människa i mitt liv har dött som jag gör annan tid känns väldigt konstigt. Som jag sa till Simon, det känns mind blowing på något vis, fast inte på ett bra sätt.
Esther höll om mig när vi skulle åka och sa att jag skulle ta hand om mig och att jag var en väldigt viktig person och jag höll på att börja gråta. Hon sa att det Fredrik ofta var väldigt ledsen över hur jag mår och det kändes väldigt konstigt och väldigt ledsamt på samma gång
Bente tycker inte om Simon och det gör fruktansvärt ont i mig. Fruktansvärt ont. Försökte övertala mig själv i stunden när hon sa det att jag kunde hantera det även om det blivit uppenbart för mig att jag inte kan det eftersom det helt enkelt gör för ont i mig
Ska prata med Harriet om det på torsdag. Herregud vad jag behöver Harriet nu. Det känns som att hela mitt liv håller på att falla samman under mig
lördag 22 november 2014
När man ligger i sängen och önskar att man skar upp handlederna så man slapp leva
Det är då man tänker tillbaka på den där veckan i Stockholm och den där natten i mormors lägenhet och påminner sig om att så fort jag skaffat lägenhet kommer det inte bara vara enstaka nätter utan mitt liv ända tills jag får flytta härifrån och då kommer jag ha någon som får mig att skratta hela tiden och plockar av mig knivarna jag tänker skära mig med utan att ge mig dåligt samvete
tisdag 4 november 2014
Hur kan man vara så tom men ändå så fylld?
Hur kan man vara så fylld av drömmar men samtidigt så fylld av hopplöshet?
Hur kan man se allt det vackra i världen och samtidigt bli gråtfärdig av hur fult allting är?
Hur kan man se sig själv som vacker men samtidigt som fulast i hela världen och så äcklig att ingen någonsin borde röra en?
Hur kan man längta efter beröring men samtidigt vara rädd för att låta någon komma nära?
Hur kan man längta efter morgondagen men samtidigt inte vilja fortsätta leva?
Hur kan man vara så full av motsägelser samtidigt i en och samma lilla kropp?
Har mer eller mindre sovit ända sedan jag kom hem från avdelningen i fredags så nu kan jag inte sova. Vill sitta ute och kedjeröka hela natten lång och titta på månen. Är hungrig och konstant röksugen. Önskar att jag hade ett eget hem där jag kunde sitta under fläkten och röka, dricka kaffe, äta äpplen och lyssna på jazz dessa sömnlösa nätter.
Du och jag var som poesi i regn
Dränkta i våra egna sorger men starka tillsammans
Du var mitt ledljus genom stormen
Mitt solsken mitt i regnet vi stod i
Orden som formade min verklighet
De som lekte så vackert mot min hud
För ord kan vara så sköna
Din poesi blev min verklighet
Min poesi blev ditt fall
Vår poesi dog samma dag som dina ord slutade ljuda i mina öron
För du tog ifrån mig min verklighet
Gav dina vackra ord till någon annan
Någon som du tyckte var mer passande för din sammet
Nu står jag utan ledljus
Utan solsken mitt i stormen
Utan vackra ord att smeka min hud
Och mina ord ljuder inte lika vackert som förut
De är fula och smutsiga och hamnar aldrig rätt
Och jag saknar dig
Och jag saknar oss
Och jag saknar din poesi som gjorde mig hel
Hur kan man vara så fylld av drömmar men samtidigt så fylld av hopplöshet?
Hur kan man se allt det vackra i världen och samtidigt bli gråtfärdig av hur fult allting är?
Hur kan man se sig själv som vacker men samtidigt som fulast i hela världen och så äcklig att ingen någonsin borde röra en?
Hur kan man längta efter beröring men samtidigt vara rädd för att låta någon komma nära?
Hur kan man längta efter morgondagen men samtidigt inte vilja fortsätta leva?
Hur kan man vara så full av motsägelser samtidigt i en och samma lilla kropp?
Har mer eller mindre sovit ända sedan jag kom hem från avdelningen i fredags så nu kan jag inte sova. Vill sitta ute och kedjeröka hela natten lång och titta på månen. Är hungrig och konstant röksugen. Önskar att jag hade ett eget hem där jag kunde sitta under fläkten och röka, dricka kaffe, äta äpplen och lyssna på jazz dessa sömnlösa nätter.
Du och jag var som poesi i regn
Dränkta i våra egna sorger men starka tillsammans
Du var mitt ledljus genom stormen
Mitt solsken mitt i regnet vi stod i
Orden som formade min verklighet
De som lekte så vackert mot min hud
För ord kan vara så sköna
Din poesi blev min verklighet
Min poesi blev ditt fall
Vår poesi dog samma dag som dina ord slutade ljuda i mina öron
För du tog ifrån mig min verklighet
Gav dina vackra ord till någon annan
Någon som du tyckte var mer passande för din sammet
Nu står jag utan ledljus
Utan solsken mitt i stormen
Utan vackra ord att smeka min hud
Och mina ord ljuder inte lika vackert som förut
De är fula och smutsiga och hamnar aldrig rätt
Och jag saknar dig
Och jag saknar oss
Och jag saknar din poesi som gjorde mig hel
tisdag 28 oktober 2014
måndag 20 oktober 2014
Efter en pissjobbig dag fick jag korttidspermis för att gå och krama på Simon. Om jag inte orkar leva för någonting annat så får jag leva för honom. Jag är rädd för det men samtidigt känns det tryggt. Leva för hans kramar, för att sitta i timmar och dricka kaffe, för att han bara uppmuntrar det friska hos mig och inte blundar, men ser bara inte till det sjuka. För att han tror på mig även när inte jag gör det.
Jag vet inte varför det är så viktigt att ha någon som tror på en som inte är ens föräldrar, kanske är det för att de som måste tro på att man ska bli frisk, medan en vän måste inte det. Tor trodde inte det, Erik vill men Simon tror verkligen att jag kommer bli frisk
söndag 19 oktober 2014
Nagellack
Mår mer eller mindre riktigt jävla piss idag. Självförakt till den milda, brutala grad. Trött. Ångest. Framförallt trött dock.
Försöker tänka på mina nagellack jag beställde igår för nästan fyra hundra. Då kommer jag ha sex lack från Essie och det känns lite pirrigt i magen. Älskar att byta ut saker mot veganskt, naturligt och/eller highend. Det känns verkligen som att jag lyxar på åt mig själv. Tar hand om mig. Skämmer bort mig själv. Visar mig själv att jag är värd att spendera tid och pengar på.
Har fått ett bolltäcke att testa sova med. Blir trött bara jag lägger det på mig. Det är väldigt bra skulle jag gissa.
Ska förresten lägga in en bild med alla de lacken jag kommer att äga då jag får mina nya lack.
Försöker tänka på mina nagellack jag beställde igår för nästan fyra hundra. Då kommer jag ha sex lack från Essie och det känns lite pirrigt i magen. Älskar att byta ut saker mot veganskt, naturligt och/eller highend. Det känns verkligen som att jag lyxar på åt mig själv. Tar hand om mig. Skämmer bort mig själv. Visar mig själv att jag är värd att spendera tid och pengar på.
Har fått ett bolltäcke att testa sova med. Blir trött bara jag lägger det på mig. Det är väldigt bra skulle jag gissa.
Ska förresten lägga in en bild med alla de lacken jag kommer att äga då jag får mina nya lack.
lördag 18 oktober 2014
Dag 5
Var ute idag med min mor på stan. Var otroligt skönt att få lämna avdelningen för en stund, men efter två timmar hade jag så mycket ångest att jag trodde jag skulle ta livet av mig alternativt sätta mig och bränna mig eller se till att få tag i någonting vasst att skära mig med.
Är inte riktigt redo än så länge för att lämna avdelningen uppenbarligen.
Har skrattat som ett barn idag och nästan ända till tårar. Tanterna här är ju så underbart roliga att det går fan inte dit en till. Det är någonting väldigt bra i alla fall.
Nu ska vi titta på Så Mycket Bättre, vilket känns helt underbart.
Är inte riktigt redo än så länge för att lämna avdelningen uppenbarligen.
Har skrattat som ett barn idag och nästan ända till tårar. Tanterna här är ju så underbart roliga att det går fan inte dit en till. Det är någonting väldigt bra i alla fall.
Nu ska vi titta på Så Mycket Bättre, vilket känns helt underbart.
onsdag 15 oktober 2014
33 - Cassette
Det känns så konstigt att vara inlagd. Det är som så lugnt och vetskapen om att jag inte kan skada mig gör mig inte panikslagen här utan snarare lugn.
Ångesten är inte dödsbrutal och outhärdlig, utan hanterbar, mycket därför jag kan skjuta upp allting och bara tänka att "jag behöver inte tänka på det här, det kan jag göra när jag kommer ut igen" och på så vis blir det egentligen bara pannkaka av det hela för det är nu jag borde släppa ut all min ångest. Nu när jag är på en trygg plats med människor som jobbar med sånt här.
Jag är rädd för att blosset jag tog i Stockholm av gräset kommer ge utslag och att det kommer ge mig problem.
Jag är rädd för att säga upp kontakten med Bente för ett tag så jag kan landa och få börja må bra.
Jag är rädd för att MBT-och TMS behandlingen inte kommer att ge någonting och att jag kommer få må såhär hela livet ut.
Jag är i största allmänhet rädd för så många saker just nu. Rädd för min framtid. Ännu mer rädd för en framtid som inte är som jag önskar att den kommer att bli. Är rädd för att önska efter en framtid då den kanske inte blir av trots att alla säger att jag kommer bli så gott som friskförklarad.
Nu ska jag lyssna på Welcome to Night Vale och försöka sova. Ligga och gunga fram och tillbaka som jag brukar göra när jag behöver lugna ner mig själv.
Jävla cepemongo. Har dock kanske en chans att bli frisk. Jag hoppas att jag har det. Hoppas, hoppas, hoppas.
Ångesten är inte dödsbrutal och outhärdlig, utan hanterbar, mycket därför jag kan skjuta upp allting och bara tänka att "jag behöver inte tänka på det här, det kan jag göra när jag kommer ut igen" och på så vis blir det egentligen bara pannkaka av det hela för det är nu jag borde släppa ut all min ångest. Nu när jag är på en trygg plats med människor som jobbar med sånt här.
Jag är rädd för att blosset jag tog i Stockholm av gräset kommer ge utslag och att det kommer ge mig problem.
Jag är rädd för att säga upp kontakten med Bente för ett tag så jag kan landa och få börja må bra.
Jag är rädd för att MBT-och TMS behandlingen inte kommer att ge någonting och att jag kommer få må såhär hela livet ut.
Jag är i största allmänhet rädd för så många saker just nu. Rädd för min framtid. Ännu mer rädd för en framtid som inte är som jag önskar att den kommer att bli. Är rädd för att önska efter en framtid då den kanske inte blir av trots att alla säger att jag kommer bli så gott som friskförklarad.
Nu ska jag lyssna på Welcome to Night Vale och försöka sova. Ligga och gunga fram och tillbaka som jag brukar göra när jag behöver lugna ner mig själv.
Jävla cepemongo. Har dock kanske en chans att bli frisk. Jag hoppas att jag har det. Hoppas, hoppas, hoppas.
tisdag 14 oktober 2014
Psykiatrin avdelning ett
Är inlagd på ettan efter att det brast för mig igen. Jävla Bente, jävla jag som är så trasig att jag inte klarar av någonting. Jävla världen. Jävla allt det gör så förbannat ont
Är i alla fall omplåstrad och medicinerad
Har jättefin personal
Hoppas jag får vila och kanske komma tillbaka på banan igen
söndag 12 oktober 2014
Hatar att ha borderline, hatar att jag tror att köpa saker eller flytta någonstans eller få en ny relation i mitt liv kommer att chockerartat förändra mitt liv till någonting som det inte är, utan att genomgå behandling eller äta några som helst mediciner
Nu ska jag hem från Bente och äta nyttig lunch och måla mina naglar, fortsätta vänta på mina paket från eBay och beautybay och tro att mitt liv kommer mirakulöst förändras i och med det
lördag 11 oktober 2014
torsdag 9 oktober 2014
måndag 6 oktober 2014
onsdag 1 oktober 2014
Lista nr 1
Vad som är vackert idag:
Dricka kaffe ur randiga muggar
Det är sol ute
Tända ljus i köket
Lyssna på mysig musik
Löv börjar täcka marken
Har beställt större töjningar
Det är snart tid för att färga håret igen
Kan titta på Ernst hela dagen eftersom jag mår för dåligt för att åka till skolan
Dricka kaffe ur randiga muggar
Det är sol ute
Tända ljus i köket
Lyssna på mysig musik
Löv börjar täcka marken
Har beställt större töjningar
Det är snart tid för att färga håret igen
Kan titta på Ernst hela dagen eftersom jag mår för dåligt för att åka till skolan
onsdag 3 september 2014
Värdelöst vetande
Är i Turkiet med familjen just nu, men det är en helt annan historia. Tänkte bara räkna upp mina bebisar som jag har i mitt liv och saker som gör mig uteslutande alltid glad när jag får se.
Mina bebisar:
Min kamera
Min dator
Min parfym
Min sexleksak från lelo
Min telefon
Saker som gör mig glad:
Bente
Simon
Hannah
Kissegos
Röka
Titta på One Piece och Fairy Tail
Sitta på café
Dricka kaffe eller te ur mina berså-koppar
Kakaodoftande hudkrämer
Ansiktsmask
Färga håret
fredag 22 augusti 2014
SSU och ångest
Befinner mig på SSU läger i Skellefteå. Vi får helt enkelt se om jag lyckas bli aktiv, det är väl i hemlighet, eller tja inte så mycket hemlighet, min önskan att jag ska lyckas bli politisk aktiv igen.
Träffade Simon från jobbet igår tillsammans med Becca och drällde runt på stan hela dagen. Det var väldigt trevligt, om än jag mådde fruktansvärt dåligt av och till som vanligt. Ångesten är ta mig fan inte nådig på mig och inte borderline hjärnan heller. Han ägnar Becca uppmärksamhet och i min hjärna så hatar han mig, äcklas av mig för att jag är tjock, vill inte ha någonting med mig att göra, vill ligga med henne för att hon är smal och vacker, vill inte röra mig för att jag är en äcklig och ful människa etc och jag blir lika jävla chockad varje gång han tilltalar mig eftersom han äcklas så fruktansvärt av mig. Och just i stunden av brutal ångest så förstår jag inte ens att det inte är på riktigt, att det bara är i mitt huvud. Så när han tar min hand då jag i panik river mig på armen så börjar jag gråta för att jag inte förstår varför han är så snäll mot mig eftersom jag är en sådan hemsk och vidrig person som inte förtjänar att få mänsklig beröring.
Jag förstår knappt vilket fruktansvärt fängelse min egen hjärna kan vara. Hur jävla fel den fungerar i sina ångeststunder.
onsdag 20 augusti 2014
Morgonmys
Bästa att vakna riktigt tidigt, klä på sig tjocktröja, knästrumpor och en stor filt. Sätta sig ute och röka, lyssna på jazz och klappa vår kissemisse. Hade en underbar dag igår och set verkar som att glädjen sitter kvar till idag. Mår liksom normalt, känner att jag har lite energi till och med.
Ska sy färdigt min kofta idag och kanske städa lite på mitt fina rum. Göra i ordning garderoben helt enkelt för det är liksom det stökiga. Kanske till och med städa undan lite andra saker.
Nu är jag dock hungrig, ska försöka ta och smyga in och göra mig lite frukost.
Hem ljuva hem?
Längtar efter ett eget liv. Längtar efter att ha en balkong och en lägenhet med persiska mattor på golven och vita väggar. Vackra hemgjorda vitrinskåp och kissemisse.
Äta veganskt, vegetariskt, ha råd med kashmir tröjor och smala cigaretter. Odla egna kryddor och grönsaker i fönstret.
Äta veganskt, vegetariskt, ha råd med kashmir tröjor och smala cigaretter. Odla egna kryddor och grönsaker i fönstret.
lördag 16 augusti 2014
Organiskt, ecobeauty
Jag tror att jag för evigheter, eller vad som känns som evigheter nämnde att jag vill byta ut stora delar i min personal care rutin till organiska, gärna veganska produkter och allmänt produkter som är bättre för miljön. Precis som jag längtar efter att flytta hemifrån för att kunna börja äta mer veganskt och vegetariskt. Vilket som, var jag ville komma med det hela är att jag har börjat. Sakta, sakta men säkert. Beställer rena mineralögonskuggor istället för H&M's billiga. (Funderar dock på att köpa en alldeles fantastisk krämögonskuggspalett från IsaDora bara för att den är så otroligt jävla fin) Köper hudvårdsprodukter som antingen är svenska och ekologiska, eller från The Body Shop. Har hittat två andra märken som jag verkligen, verkligen, verkligen vill prova som också är helt organiska och veganska.
Köpt kokosnötsolja att ta bort mitt smink med på kvällarna, vilket fungerar alldeles fantastiskt bra, helt klart det bästa sminkborttagningsmedlet jag någonsin testat.
Tror inte att jag någonsin kommer lyckas byta ut allting mot veganska och organiska produkter, helt enkelt eftersom jag är alldeles för lat, men stora delar om inte annat. Och det känns så otroligt bra, värmer liksom både i magen och i hjärtat samtidigt. Eller snarare så blir liksom hela kroppen varm.
Köpt kokosnötsolja att ta bort mitt smink med på kvällarna, vilket fungerar alldeles fantastiskt bra, helt klart det bästa sminkborttagningsmedlet jag någonsin testat.
Tror inte att jag någonsin kommer lyckas byta ut allting mot veganska och organiska produkter, helt enkelt eftersom jag är alldeles för lat, men stora delar om inte annat. Och det känns så otroligt bra, värmer liksom både i magen och i hjärtat samtidigt. Eller snarare så blir liksom hela kroppen varm.
onsdag 13 augusti 2014
Skämma bort mig själv
Har handlat jag för en jävla massa pengar för att fira att jag har klarat av att arbeta i fyra veckor heltid. Minus all den tid jag varit tvungen att vara sjuk sista två veckorna eftersom jag mått för dåligt, men någonstans har jag ändå klarat det. Så för att fira är väl egentligen fel, men för att unna mig någonting efter dessa veckor så har jag beställt efter saker jag gått och glott på i vad som känns som en evighet.
Hårolja från Orofluido eftersom min hårolja snart är helt slut.
En bra vattenfast gelliner. Faktiskt en av de bästa som finns på marknaden så långt jag har förstått, dessutom bara lite dyrare än IsaDoras här i Sverige, bortsett från att deras inte alls kommer att räcka lika länge.
Ett nytt läppstift att ha till hösten. Känns som att det här kommer att vara en fantastisk höstfärg. Dessutom var det snorbilligt.
Fyra stycken rena mineralögonskuggor på två gram var.
Sist men inte minst en ryggsäck att ha min dator i nu till hösten. Är så otroligt peppad på denna.
söndag 10 augusti 2014
värdelös
Varför är jag så jävla sär
Varför blir jag arg och förtvivlad och ledsen när människor tycker om mig därför jag är helt övertygad om att de kommer att lämna mig, såra mig, att de vill mig illa, att de bara ser det som välgörenhet att umgås med mig. Att de känner att de behöver ta hand om mig för att jag är sjuk. De är inga änglar längre. Det finns inte längre några änglar i min värld utan bara demoner. Demoner och människor som klappar mig på huvudet
Vill du ha sex med mig så är det fel, för att jag vill inte att du bara ska se mig för min kropp, vill du inte ha sex med mig är det fel för då är jag äcklig och vidrig och jag hatar dig för att du inte vill ha mig
Allt är bara fel och jag är rädd för människor och vill stänga in mig
Ta livet av mig och försvinna bort från allt och alla
Även om det finns änglar så är de inte längre mina änglar, de vill inte ha mig och jag når inte upp till dem
Står på tå och sträcker mig allt vad jag kan men det går inte att flyga längre, jag har glömt hur man gör, nu för tiden är det enda jag kan att falla
och det gör jag så jävla bra dessutom
Varför blir jag arg och förtvivlad och ledsen när människor tycker om mig därför jag är helt övertygad om att de kommer att lämna mig, såra mig, att de vill mig illa, att de bara ser det som välgörenhet att umgås med mig. Att de känner att de behöver ta hand om mig för att jag är sjuk. De är inga änglar längre. Det finns inte längre några änglar i min värld utan bara demoner. Demoner och människor som klappar mig på huvudet
Vill du ha sex med mig så är det fel, för att jag vill inte att du bara ska se mig för min kropp, vill du inte ha sex med mig är det fel för då är jag äcklig och vidrig och jag hatar dig för att du inte vill ha mig
Allt är bara fel och jag är rädd för människor och vill stänga in mig
Ta livet av mig och försvinna bort från allt och alla
Även om det finns änglar så är de inte längre mina änglar, de vill inte ha mig och jag når inte upp till dem
Står på tå och sträcker mig allt vad jag kan men det går inte att flyga längre, jag har glömt hur man gör, nu för tiden är det enda jag kan att falla
och det gör jag så jävla bra dessutom
torsdag 7 augusti 2014
Alltså det är död och mayhem i mitt huvud. Och i min kropp. Överallt i allting som är jag.
Spelar upp korta klipp i mitt huvud som jag försöker förtränga.
Sitter i duschen. Dunkar huvudet i väggen så hårt att jag vet att jag kommer få huvudvärk senare. Plockar fram rakbladen och börjar hugga i benet. Det blöder och blöder och blöder och han öppnar inte dörren. Vill inte ens gå in. Bryr sig inte och det gör så ont och jag är så ensam och trasig och miserabel och det helvetes såret slutar aldrig att blöda.
De andra sover. Han håller om henne och jag ligger ensam. För jag är för vidrig för att han ska vilja röra mig. Det finns ingen anledning att leva längre. Ingen glädje, inget hopp. Sätter mig i duschen med kläder på och skär mig i låret. Vågar inte riktigt. Äcklas av mig själv för att jag inte vågar skära tillräckligt djupt. Ser blodet och ångesten från idag och ångesten från förra gången jag skar mig i duschen och ångesten blir så stark att jag nästan svimmar. Det skriker och ringer i öronen och världen försvinner långsamt framför mig.
Sitter i bussen. Han tittar på mig. Ser ut sådär som bara han kan se ut. Den där avskyn i blicken, kroppsspråket är hotfullt och han säger att han vill ha min säkerhetsnål. Han ska inte skada sig bara trycka den genom halspulsådern. Han sitter och viskar i mitt öra om hur han kommer att dö och gå under när jag lämnar honom och det är mitt fel. Jag vågar inte röra mig. Vågar inte knuffa bort honom. Är helt i hans våld och är så jävla, jävla, jävla trasig.
Ser hur feriearbetaren tonar upp sig, blåser upp sig och gör sig stor och hotfull. Det enda jag kan tänka och se är David och skräcken är total. Den övermannar mig och golvar mig totalt. Blir alldeles skakig i hela kroppen och vet inte hur jag ska hantera mig själv. Han kommer skada mig. Han vill skada mig. Han vill mig illa. Inte slå mig fysiskt men han kommer slå sönder mig mentalt så jag är ingenting annat än spillror kvar.
Han håller fast mig. Trycker på alla knappar. Det är vår. Solen skiner och fåglarna har just börjat kvittra. Det är snödrivor kvar i vägrenarna. Paniken övermannar mig och jag faller helt sönder inför hans våld. Allt jag vill är att fly så långt bort där ifrån jag kan, men jag kan inte röra mig för han håller fast mig. Jag faller ihop på marken. Kroppen krampar och andningen existerar inte. Han är nöjd nu och bär hem mig för jag kan inte längre gå.
Ligger på bänken och hon masserar mig. Njuter och är så lycklig. Så kommer han upp för trappan. Jag ser blicken, kroppen och går sönder. Gråter och skriker att han ska gå där ifrån, livrädd och så jävla jävla, jävla trasig. Hon propsar på att han ska gå där ifrån tills han till slut lämnar oss. Går ner och är sådär arg och jag hatar mig själv. Vill dö. Orkar inte leva längre.
Kommer hem och konstaterar att jag orkar inte med den här skiten längre. Ska öva på att hänga mig. Plockar fram bältet och binder fast det i hyllan. Börjar långsamt öva. Vilka ställningar får mig att svimma innan jag får panik av syrebristen. Så jag kan få dö i ro. Det finns ingen anledning att leva, ingen glädje som är tillräckligt stor för att uppväga smärtan.
Sitter och gråter. Frågar varför han älskar mig. Han svarar att kärleken är svår och att han inte vet och i den stunden vet jag längst inne i hjärtat att han inte längre älskar mig. Förstår att han har övergett mig för henne men jag är inte beredd att förstå det än, är inte beredd att ge upp mitt liv som jag byggt upp, det som gör att jag fortfarande orkar slåss. Vill inte, vill inte, vill inte men förstår någonstans att vi redan är förlorade.
Nu ska han få knulla mig som den horan jag är. Stänger ner. Stänger av. Inget täcke. Ingenting som skyddar mig. Han knullar och knullar och jag kan inte så mycket som le. Ligger bara ner. Hatar mig själv. Äcklas av mig själv. Låter mig bli det vidriga luder som han vill att jag ska vara.
Spelar upp korta klipp i mitt huvud som jag försöker förtränga.
Sitter i duschen. Dunkar huvudet i väggen så hårt att jag vet att jag kommer få huvudvärk senare. Plockar fram rakbladen och börjar hugga i benet. Det blöder och blöder och blöder och han öppnar inte dörren. Vill inte ens gå in. Bryr sig inte och det gör så ont och jag är så ensam och trasig och miserabel och det helvetes såret slutar aldrig att blöda.
De andra sover. Han håller om henne och jag ligger ensam. För jag är för vidrig för att han ska vilja röra mig. Det finns ingen anledning att leva längre. Ingen glädje, inget hopp. Sätter mig i duschen med kläder på och skär mig i låret. Vågar inte riktigt. Äcklas av mig själv för att jag inte vågar skära tillräckligt djupt. Ser blodet och ångesten från idag och ångesten från förra gången jag skar mig i duschen och ångesten blir så stark att jag nästan svimmar. Det skriker och ringer i öronen och världen försvinner långsamt framför mig.
Sitter i bussen. Han tittar på mig. Ser ut sådär som bara han kan se ut. Den där avskyn i blicken, kroppsspråket är hotfullt och han säger att han vill ha min säkerhetsnål. Han ska inte skada sig bara trycka den genom halspulsådern. Han sitter och viskar i mitt öra om hur han kommer att dö och gå under när jag lämnar honom och det är mitt fel. Jag vågar inte röra mig. Vågar inte knuffa bort honom. Är helt i hans våld och är så jävla, jävla, jävla trasig.
Ser hur feriearbetaren tonar upp sig, blåser upp sig och gör sig stor och hotfull. Det enda jag kan tänka och se är David och skräcken är total. Den övermannar mig och golvar mig totalt. Blir alldeles skakig i hela kroppen och vet inte hur jag ska hantera mig själv. Han kommer skada mig. Han vill skada mig. Han vill mig illa. Inte slå mig fysiskt men han kommer slå sönder mig mentalt så jag är ingenting annat än spillror kvar.
Han håller fast mig. Trycker på alla knappar. Det är vår. Solen skiner och fåglarna har just börjat kvittra. Det är snödrivor kvar i vägrenarna. Paniken övermannar mig och jag faller helt sönder inför hans våld. Allt jag vill är att fly så långt bort där ifrån jag kan, men jag kan inte röra mig för han håller fast mig. Jag faller ihop på marken. Kroppen krampar och andningen existerar inte. Han är nöjd nu och bär hem mig för jag kan inte längre gå.
Ligger på bänken och hon masserar mig. Njuter och är så lycklig. Så kommer han upp för trappan. Jag ser blicken, kroppen och går sönder. Gråter och skriker att han ska gå där ifrån, livrädd och så jävla jävla, jävla trasig. Hon propsar på att han ska gå där ifrån tills han till slut lämnar oss. Går ner och är sådär arg och jag hatar mig själv. Vill dö. Orkar inte leva längre.
Kommer hem och konstaterar att jag orkar inte med den här skiten längre. Ska öva på att hänga mig. Plockar fram bältet och binder fast det i hyllan. Börjar långsamt öva. Vilka ställningar får mig att svimma innan jag får panik av syrebristen. Så jag kan få dö i ro. Det finns ingen anledning att leva, ingen glädje som är tillräckligt stor för att uppväga smärtan.
Sitter och gråter. Frågar varför han älskar mig. Han svarar att kärleken är svår och att han inte vet och i den stunden vet jag längst inne i hjärtat att han inte längre älskar mig. Förstår att han har övergett mig för henne men jag är inte beredd att förstå det än, är inte beredd att ge upp mitt liv som jag byggt upp, det som gör att jag fortfarande orkar slåss. Vill inte, vill inte, vill inte men förstår någonstans att vi redan är förlorade.
Nu ska han få knulla mig som den horan jag är. Stänger ner. Stänger av. Inget täcke. Ingenting som skyddar mig. Han knullar och knullar och jag kan inte så mycket som le. Ligger bara ner. Hatar mig själv. Äcklas av mig själv. Låter mig bli det vidriga luder som han vill att jag ska vara.
söndag 3 augusti 2014
fredag 4 juli 2014
I aint going nowhere
Sitter på gräset med rödvin och cigaretter, lyssnar på livemusik på Pajala Pride. Hånglade med en snygg skäggig karl igår på pub efter några glas vin.
Äntligen en karl som raggade på min hjärna och inte mina bröst, det var uppfriskande och jävligt attraktivt.
torsdag 3 juli 2014
Alex och Sigge
Idag har jag ätit bananpannkakor till frukost med jordnötssmör. Nu är jag så mätt att det sjunger om det.
Pajala nästa på marknad med mormor, moster, min ena syster och min kusin.
För att underhålla mig hela vägen dit ska jag lyssna på Alex och Sigges podcast. Älskar verkligen deras podcast helt underbara är de. Lite sådär lagom dumma i huvudet och fantastiska roliga.
Dessutom har jag en liten (läs väldigt stor) crush på Sigge. Så det är helt underbart att lyssna på honom.
Tänker på en massa mer men nu ska jag fortsätta lyssna så det blir ingenting mer att skriva.
måndag 30 juni 2014
Allting gör så förbannat jävla ont i mig
Jag känner mig så jävla ensam och övergiven
Det finns ingenting att leva för
Fortsätta leva för mig själv är inte ett alternativ
Det finns inget jag värt att kämpa för ingen framtid värd att bevara
Människor lämnar för de orkar inte med hur mycket som helst
Jag är knappt människa längre och inte är jag ett tomt skal heller
Bara trasighet och tomma skrik
Jag vill hänga mig
Jag känner mig så jävla ensam och övergiven
Det finns ingenting att leva för
Fortsätta leva för mig själv är inte ett alternativ
Det finns inget jag värt att kämpa för ingen framtid värd att bevara
Människor lämnar för de orkar inte med hur mycket som helst
Jag är knappt människa längre och inte är jag ett tomt skal heller
Bara trasighet och tomma skrik
Jag vill hänga mig
onsdag 25 juni 2014
tisdag 24 juni 2014
Värdelös
Första ordentligt bra dagen på snart en vecka. Har legat på mitt rum resterande dagar och stirrat in i väggen i ett mörklagt rum och mått riktigt jävla dåligt. Och så just innan jag ska åka iväg in till Bureå för att ha det trevligt så slår ångesten mig som ett slag i magen. Ligger i sängen helt jävla paralyserad.
Jag orkar inte med det här. Vad i helvete.
Vad väcker ångesten? Att jag får för lite uppmärksamhet. Att jag känner mig ful, fet och i vägen för allt och alla. Skäms för att jag ätit mat. Skäms för att jag inte tränar nog mycket. Skäms för att jag är tjock. Skäms för att jag inte har något preventivmedel. Skäms för att jag inte gått ner i vikt. Skäms för att jag inte är i Stockholm. Skäms för att jag inte har en egen lägenhet. Skäms för att jag mår dåligt efter jag har sex. Skäms för att jag är ful.
Får ångest när människor inte svarar nog fort. Tror att de egentligen inte vill ha med mig att göra. Att de ser det som välgörenhet att prata med mig. Haha. Allt är bara fel.
Jag orkar inte med det här. Vad i helvete.
Vad väcker ångesten? Att jag får för lite uppmärksamhet. Att jag känner mig ful, fet och i vägen för allt och alla. Skäms för att jag ätit mat. Skäms för att jag inte tränar nog mycket. Skäms för att jag är tjock. Skäms för att jag inte har något preventivmedel. Skäms för att jag inte gått ner i vikt. Skäms för att jag inte är i Stockholm. Skäms för att jag inte har en egen lägenhet. Skäms för att jag mår dåligt efter jag har sex. Skäms för att jag är ful.
Får ångest när människor inte svarar nog fort. Tror att de egentligen inte vill ha med mig att göra. Att de ser det som välgörenhet att prata med mig. Haha. Allt är bara fel.
söndag 22 juni 2014
Kubrick
Har alltså just tittat på skräckfilm. Jag är så sjukt jävla harig nu för tiden att det går banne mig inte dit en till. Vet inte om jag tycker om det eller inte, alltså att bli så rädd och bli så stressad som jag blir av dessa filmer. Tror att det är ganska skönt, ganska roligt.
Nu är jag trött, trött, trött. Har haft världens skitdag. Mått piss framtill att jag åkte till Bente och blev bjuden på indisk mat och trevligt sällskap som gör mig glad.
The Shining och ansiktsmask står på tur. Det känns ganska värt. Avgudar Kubrick, hans filmer är så fantastiskt snygga att det går banne mig inte dit en till. Ögongodis är vad det är.
Annars spenderas mycket tid på Pinterest tillsammans med vackra kläder, vacker smink och drömmar om ett eget hem.
Nu är jag trött, trött, trött. Har haft världens skitdag. Mått piss framtill att jag åkte till Bente och blev bjuden på indisk mat och trevligt sällskap som gör mig glad.
The Shining och ansiktsmask står på tur. Det känns ganska värt. Avgudar Kubrick, hans filmer är så fantastiskt snygga att det går banne mig inte dit en till. Ögongodis är vad det är.
Annars spenderas mycket tid på Pinterest tillsammans med vackra kläder, vacker smink och drömmar om ett eget hem.
fredag 20 juni 2014
Glad midsommar
Mår kuk därför mitt huvud bråkar med mig. Blir tokig på att jag är i den åldern jag är. Kan inte umgås med de små och kan inte umgås med vuxna för att de inte tar mig på allvar.
Har som nästan inga vänner som är i bra ålder. Skulle ha åkt upp till Kalix det hade varit väldigt trevligt men nu blir det såhär istället, vilket suger för att uttrycka mig ungdomligt. Alla kommer att bli fulla som as och jag sitter och tröstäter chips vilket ger mig ännu mer ångest.
Vill supa mig askalas och lägga mig ner och gråta. Såren på låret gör ont som satan så fort jag rör mig, hade mer eller mindre glömt bort att det gör så ont efteråt när man har skurit sig. Om inte annat så hinner det som tur är läka betydligt fortare än vad brännsår gör, även om brännsåren gör mindre ont. Eller så gör de mindre ont för att de inte är på låren där huden rör på sig så otroligt mycket.
Tror att jag kommer att lägga mig och skriva sexnovell innan kvällen är slut bara för att ha någonting att sysselsätta mig med, innan jag drar vidare.
Vill att karln ska prata med mig, vill få honom att inse att jag inte är nitton i mitt huvud utan mer som Agda nittiotre.
Vill åka till Växjö och träffa Greven.
Vill få ett nytt liv och ett eget hem.
Kuk. Kuk. Kuk. Kuk.
Har som nästan inga vänner som är i bra ålder. Skulle ha åkt upp till Kalix det hade varit väldigt trevligt men nu blir det såhär istället, vilket suger för att uttrycka mig ungdomligt. Alla kommer att bli fulla som as och jag sitter och tröstäter chips vilket ger mig ännu mer ångest.
Vill supa mig askalas och lägga mig ner och gråta. Såren på låret gör ont som satan så fort jag rör mig, hade mer eller mindre glömt bort att det gör så ont efteråt när man har skurit sig. Om inte annat så hinner det som tur är läka betydligt fortare än vad brännsår gör, även om brännsåren gör mindre ont. Eller så gör de mindre ont för att de inte är på låren där huden rör på sig så otroligt mycket.
Tror att jag kommer att lägga mig och skriva sexnovell innan kvällen är slut bara för att ha någonting att sysselsätta mig med, innan jag drar vidare.
Vill att karln ska prata med mig, vill få honom att inse att jag inte är nitton i mitt huvud utan mer som Agda nittiotre.
Vill åka till Växjö och träffa Greven.
Vill få ett nytt liv och ett eget hem.
Kuk. Kuk. Kuk. Kuk.
torsdag 19 juni 2014
Well that's right
Har ta mig fan den mest sinnessjuka ångesten på evigheter och den har hållit i sig ända sedan i Fredags, jag förstår inte det här och framförallt så orkar jag inte. Skar mig för första gången på vad som känns som evigheter för att jag inte stod ut med ångesten. Den kryper inte i kroppen den liksom exploderar och bränner och gör fysiskt ont.
Jävla, jävla huvud. Blir nojig och paranoid över precis allting. Svarar någon vill de mig illa, svarar de inte så hatar de mig och så vidare i oändlighet, det tar liksom aldrig slut i mitt huvud.
Jag vill bara att det ska få vara tyst utan att jag behöver vara hög eller skada mig själv.
Har fått mig en externa högtalare till dator och telefon och allting överhuvudtaget som man kan tänka sig vilja ha ett par högtalare till som går på batteri. 8 timmars musik eller samtal och över 40 timmar standby stod det på lappen.
Ska använda den tills den går sönder och överger mig helt. Det följde med en påse så man kan ha den på stranden också. Så jävla värt.
Kanske ska ner till Stockholm om någon dag. Men vi får se om jag har råd, det är tyvärr mest pengar som det hänger på.
Jävla, jävla huvud. Blir nojig och paranoid över precis allting. Svarar någon vill de mig illa, svarar de inte så hatar de mig och så vidare i oändlighet, det tar liksom aldrig slut i mitt huvud.
Jag vill bara att det ska få vara tyst utan att jag behöver vara hög eller skada mig själv.
Har fått mig en externa högtalare till dator och telefon och allting överhuvudtaget som man kan tänka sig vilja ha ett par högtalare till som går på batteri. 8 timmars musik eller samtal och över 40 timmar standby stod det på lappen.
Ska använda den tills den går sönder och överger mig helt. Det följde med en påse så man kan ha den på stranden också. Så jävla värt.
Kanske ska ner till Stockholm om någon dag. Men vi får se om jag har råd, det är tyvärr mest pengar som det hänger på.
onsdag 18 juni 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)