Då på natten

Jag är bara så liten, ensam och rädd
Sitter ute uppkrupen i en stol och tänker att det ännu inte är några vackra, varma sommarnätter och så skäms jag över min äckliga kropp samtidigt som jag fimpar mig på armen eftersom mormors knivar var för slöa för att skära sig med
Önskar bara att någon stor och stark kunde komma och hålla sina armar om mig och visa mig hur vackert allting är
För jag vill också ta del
Jag vill också få vara

Efter en otroligt luddig vecka

Hela den här veckan har liksom flutit förbi i en dimma. Har inte koll på någonting känns det som. Vad som skulle kunnat vara två dagar visade sig helt plötsligt vara fyra och allt jag hänger mig fast vid oavsett är att få träffa min terapeut varje torsdag. Vilket som.
Sitter i köket och dricker min hemgjorda latte med o'boy i. Det är det bästa jag har gjort på otroligt länge. Är helt mentalt trasig, men försöker återhämta mig.
Ska ta hand om mig själv ordentligt ikväll, hårinpackning, raka benen, smörja in mig så jag luktar gott. Men först måste jag städa på mitt rum. Jag vill inte ha det såhär stökigt runt om mig. Jag mår inte bra av det, undviker till varje pris att vara inne på mitt rum.
Nu ska jag gå upp och vila. Mysa och se till så jag orkar fram till middagen. Varje sekund är ett steg framåt, och sen, sova.

Because Cats

Minus att jag är så stressad att jag tror att jag kommer dö över precis ingenting egentligen så är det en bra dag idag. Jag njuter något så sinnessjukt över de dagar som är okej eftersom jag aldrig vet när det kommer att ryckas från mig igen.
För närvarande längtar jag något så sinnessjukt efter min kameraväska. Har en dålig tendens att tro att när jag kommer få saker som är vackra så kommer mitt liv att bli mycket bättre och att jag kommer att må mycket bättre. Det stämmer dock till viss del. Jag mår mycket bättre när saker runt om är vackra och jag kan pyssla om mig själv. För någonstans så är det min egen kärlek som jag behöver vinna över allting annat.
 Därför längtar jag så otroligt efter min födelsedag eftersom då kommer jag förhoppningsvis få parfymen jag valt ut efter månaders av sökande, så jag kan varje morgon få sätta på mig en doft som påminner mig om mig. Därför röker jag precis så mycket jag vill därför det är att skämma bort mig själv helt otroligt. Därför färgar jag håret rött trots att det är betydligt dyrare än att ha det svart för att jag känner mig som jag i den hårfärgen.

Sitter ute, röker lyssnar på Depeche Mode och önskar att jag hade någon att älska. Men just nu är det ganska fint, just nu är det ganska bra.

Update

Okej, så är jag vid liv? Jag vet inte. Det beror väl fullständigt på vad du menar med liv. Efter en natt av övning och förberedelse för att ta livet av mig så har lite mer än en hel vecka förflutit. Lite i dimma. Men mest bara i fruktansvärd smärta. Har fått en till antidepressiv och höjt lyrican ytterligare. Idag känner jag mig lite mer vid liv. Liksom, lite mer människa. Ser dock blek och glåmig ut hur jag än gör. Jag vill leva. Jag vill bara att det ska sluta göra så jävla, jävla ont hela tiden.

Och solen skiner

Sitter hos moster och tittar på tv. Snart ska vi gå ut på balkongen och njuta av livet. Var så otroligt nära på att bli inlagd igår igen, men jag klarade mig undan det och har istället fått medicinhöjningar precis som jag önskade
För första gången på länge sov jag som en prinsessa och vaknade inte av att jag var så orolig eller hade så mycket ångest att jag blev kvarliggande i sängen helt paralyserad
Istället klev jag upp, tappade upp ett bad och vaknade till i badkaret och sedan gick jag och kokade mig en kopp kaffe och tog en cigg under fläkten
Nu när jag äntligen får sova i lugn och ro kanske jag kan återfå min ork att fortsätta kämpa för att bli frisk och orka greppa tag i livets vackra halmstrån

Skräp

Sitter med färg i håret, en cigarett och vin. Lyssnar på jazz. Får besök ikväll, måste torka bort blodspåren på golvet innan de kommer. Håll ut. Imorgon ska jag träffa min terapeut, håll ut.

Livet

Idag har jag åter igen ångest, mängder med ångest
Tror att jag kommer ta livet av mig snart
Börjar bli rädd för mig själv
Vilket som, är hos Bente, har varit här hela dagen, har ätit och fikat, tittat på barnfilmer i mängder
Det är ganska okej, sådant man gör för att hålla sig fast vid livet

Metaforer om en tvättmaskin

Jag har faktiskt lyckats städa på mitt rum med hjälp av min syster. Är inte färdig, men har hunnit en bra bit.

Sist jag var hos Harriet så pratade vi om vad som gör allting så trasigt. Jag beskrev för henne om den förtvivlade jävla trasigheten som river sönder allting. Som liksom skapar spillror som jag inte kan laga. Som sliter och förstör i mig.
Det låter som en ilska sa hon, och lite förvånat var jag tvungen att hålla med henne. Det är en ilska över hur smutsig och ful världen är. Över hur jag inte kan rädda allt det vackra undan smutsen och trasigheten i världen. Hur jag inte vill vara en del av världen. Hur politik gör mig helt förtvivlad därför jag kan inte förstå hur man vill bidra till att göra världen ännu smutsigare än vad den är, hur man godtyckligt kan blunda för andra människors lidanden utan att vilja göra någonting åt dem.
Och ilskan hotar att kväva mig, förinta mig tills det inte existerar något annat än spillror kvar av mig.
Jag försöker lappa och laga ihop min verklighet med cigaretter, te, kaffe, böcker och vin, men mest av allt så blir jag så otroligt förtvivlad över att jag måste lappa ihop den. Jag vill inte att den ska trasas sönder från första början.
Innan jag träffade David så hade jag kvar lite hopp, jag hade kvar delar av mig själv och min värld som inte var nedsmutsade och trasiga. Men han  ryckte ifrån mig det, och det gör ont. Det gör mig otroligt ledsen. Sedan kom Ebbe, och han lyckades på riktigt att laga delar av det innan han drog ner mig i smutsen igen. Och det gör ont, inte för att jag inte redan varit trasig utan för att jag trodde så otroligt mycket bättre om honom. Jag trodde att han var mer och jag trodde att jag var mer värd för honom än så.
Jag måste lyckas bygga upp min värld igen. Jag måste lyckas pussla ihop slamsorna och sy ihop dem med en tråd som håller för påfrestningar. Men det känns mest av allt som en omöjlig uppgift. Hur ska man lyckas tvätta den svarta flaggan, vit igen?
Med kopiösa mängder blekningsmedel kanske, och så slutar det med att flaggan inte längre är en flagga utan bara några trassliga trådar. Vad skulle blekningsmedlet vara sen då? Knark? Och vad skulle jag vara då det bara är trådar kvar av mig?
Vit men i princip obefintlig.
Eller ska jag fortsätta tvätta den tills den kanske blivit ljust grå istället för svart?
Men hur jävla många tvättar ska det inte ta, för att inte tala om tiden det kommer ta att leta fram rätt tvättmedel för att få det hela att fungera.
För att sluta prata i metaforer och liknelser så kan jag säga att det känns helt jävla hopplöst. Det känns som en omöjlig uppgift, och även om det skulle gå så känns det som att jag kommer stupa innan jag ens har hunnit börja.

Ångest

Idag har jag ångest.
Den liksom kryper i kroppen. Det känns som att jag ormar som krälar omkring i min kropp och råttor som kilar i bröstet.
Lyrican ger inte längre riktigt önskad effekt och mitt rum ser ut som ett helvete.
Jag vill bara få ork att städa, så jag kan få det fint. Jag tycker om att ha det fint runt omkring mig, det är någonting som ger mig ro, och som tillåter mig att njuta av annat eftersom jag inte behöver gå omkring och ha ångest över att jag inte städar. För jag får ångest då jag vet att jag inte städar, vilket gör mig helt paralyserad och gör så jag tappar all ork att städa, vilket ger mig mer ångest, och så går det runt i en nedåtspiral.
Jag vill egentligen vill jag läsa idag. Vill ta mig igenom De Äldste så jag kan påbörja den tredje boken i serien, och även kanske läsa färdigt Harry Potter serien som jag kämpat i en halv evighet för att ta mig igenom.
Men det blir inget av det. Inte än i alla fall. Har för mycket ångest för att klara av någonting än så länge. Orkar bara ligga ner i sängen i tänka på allting jag borde göra eftersom jag inte orkar ta mig för det jag borde göra.

Livet

Sitter ute, röker och dricker vitt vin. Väntar på att medicinen ska slå in ordentligt. Har tittat på film med min mor och min syster. Det är sådant som är fint. Det är sådant som gör livet vackert.