Jag är bara så liten, ensam och rädd
Sitter ute uppkrupen i en stol och tänker att det ännu inte är några vackra, varma sommarnätter och så skäms jag över min äckliga kropp samtidigt som jag fimpar mig på armen eftersom mormors knivar var för slöa för att skära sig med
Önskar bara att någon stor och stark kunde komma och hålla sina armar om mig och visa mig hur vackert allting är
För jag vill också ta del
Jag vill också få vara
fredag 28 mars 2014
Då på natten
Etiketter:
ångest