Okej, så är jag vid liv? Jag vet inte. Det beror väl fullständigt på vad du menar med liv. Efter en natt av övning och förberedelse för att ta livet av mig så har lite mer än en hel vecka förflutit. Lite i dimma. Men mest bara i fruktansvärd smärta. Har fått en till antidepressiv och höjt lyrican ytterligare. Idag känner jag mig lite mer vid liv. Liksom, lite mer människa. Ser dock blek och glåmig ut hur jag än gör. Jag vill leva. Jag vill bara att det ska sluta göra så jävla, jävla ont hela tiden.

