Jag har faktiskt lyckats städa på mitt rum med hjälp av min syster. Är inte färdig, men har hunnit en bra bit.
Sist jag var hos Harriet så pratade vi om vad som gör allting så trasigt. Jag beskrev för henne om den förtvivlade jävla trasigheten som river sönder allting. Som liksom skapar spillror som jag inte kan laga. Som sliter och förstör i mig.
Det låter som en ilska sa hon, och lite förvånat var jag tvungen att hålla med henne. Det är en ilska över hur smutsig och ful världen är. Över hur jag inte kan rädda allt det vackra undan smutsen och trasigheten i världen. Hur jag inte vill vara en del av världen. Hur politik gör mig helt förtvivlad därför jag kan inte förstå hur man vill bidra till att göra världen ännu smutsigare än vad den är, hur man godtyckligt kan blunda för andra människors lidanden utan att vilja göra någonting åt dem.
Och ilskan hotar att kväva mig, förinta mig tills det inte existerar något annat än spillror kvar av mig.
Jag försöker lappa och laga ihop min verklighet med cigaretter, te, kaffe, böcker och vin, men mest av allt så blir jag så otroligt förtvivlad över att jag måste lappa ihop den. Jag vill inte att den ska trasas sönder från första början.
Innan jag träffade David så hade jag kvar lite hopp, jag hade kvar delar av mig själv och min värld som inte var nedsmutsade och trasiga. Men han ryckte ifrån mig det, och det gör ont. Det gör mig otroligt ledsen. Sedan kom Ebbe, och han lyckades på riktigt att laga delar av det innan han drog ner mig i smutsen igen. Och det gör ont, inte för att jag inte redan varit trasig utan för att jag trodde så otroligt mycket bättre om honom. Jag trodde att han var mer och jag trodde att jag var mer värd för honom än så.
Jag måste lyckas bygga upp min värld igen. Jag måste lyckas pussla ihop slamsorna och sy ihop dem med en tråd som håller för påfrestningar. Men det känns mest av allt som en omöjlig uppgift. Hur ska man lyckas tvätta den svarta flaggan, vit igen?
Med kopiösa mängder blekningsmedel kanske, och så slutar det med att flaggan inte längre är en flagga utan bara några trassliga trådar. Vad skulle blekningsmedlet vara sen då? Knark? Och vad skulle jag vara då det bara är trådar kvar av mig?
Vit men i princip obefintlig.
Eller ska jag fortsätta tvätta den tills den kanske blivit ljust grå istället för svart?
Men hur jävla många tvättar ska det inte ta, för att inte tala om tiden det kommer ta att leta fram rätt tvättmedel för att få det hela att fungera.
För att sluta prata i metaforer och liknelser så kan jag säga att det känns helt jävla hopplöst. Det känns som en omöjlig uppgift, och även om det skulle gå så känns det som att jag kommer stupa innan jag ens har hunnit börja.