Nu ska jag alldeles snart åka iväg på mina systrars skolavslutningar. Väntar fortfarande på att min tröja ska torka i torktumlaren. Är så sjukt stressad.
Aja.
Ser i alla fall fram emot att träffa alla Lovisas klasskompisar, eller snarare "årskurs-kompisar" och få inspirera dem att bli precis vem de vill och se ut precis hur de vill och inte känna tvånget att klä sig som de andra, utan hylla individualiteten.
Det är det minsta jag känner att jag kan ge dem efter alla mina år av helvete. Någonting ska man väl ha lärt sig som man kan föra vidare.