Jag hoppas helt sinnessjukt att det är borderline. Det skulle förklara så mycket och det vore så väldigt skönt att ha en diagnos samtidigt som det känns så otroligt jobbigt.
Ikväll ska jag ha en mini-pamperevening och färga håret och i största allmänhet ta hand om mig. Raka benen, smörja in mig. Lukta gott. Plocka ihop på mitt rum. Göra kaffedrink medan håret färgas.
Sen kanske vi ska upp med Maja, Fridas dotter som är två år gammal, på tivoli i stan.
