Sitter på Waynes med världens finaste Bente, dricker kaffe och pratar strunt. Det är ganska fantastiskt faktiskt. Det får mig att drömma om att flytta till en större stad och sitta på café med goda vänner efter jobbet innan man fortsätter vidare till någons lägenhet eller hur för att dricka vin och steka portabello-svamphamburgare och lyssna på musik och sjunga falskt.
Lämna mörka märken efter ett vampigt läppstift på vinglaset.
Den 20:e Maj ska min utredning börja. Vad jag har längtat, och vad jag är rädd. Mest rädd är jag att det inte ska ge något, att de säger att det inte är något fel på mig. Det är nog min största rädsla i allmänhet.
Att jag liksom bara överdriver och att det inte är på riktigt.